Annas familjeblogg

Vilken härlig midsommar! Trots min skepsis över vädret visade vädermakterna sig från den goda sidan under hela dagen och vi kunde fira traditionellt med stång, dans, fiskdamm och div andra aktiviteter på Törsö Bygdegård. Alla barn var glada och nöjda hela dagen och…

… och nu över till den mer äkta bilden av midsommarfirandet i familjen Crozzoli:-) Den korta inledningen ovan är faktiskt inte så långt från verkligheten som man kan tro men den sista meningen behöver redigeras något, om man säger så.

Vi hade i alla fall tur med vädret (hi hi), det var helt okej varmt och faktiskt soligt under större delen av dagen. Barnen skulle få åka lövat traktorsläp till festplatsen men var kanske inte fullt så glada över detta som vi hoppats på -eller rättare sagt, det var de, ända fram till att de insåg att detta starkt skulle inkräkta på deras middagsvila. Vi var nämligen tvungna att väcka dem innan de normalt brukar somna, vilket, som alla småbarnsföräldrar vet, innebär stora katastrofen för humöret. Phu! Iväg kom de i alla fall till slut, men de glada minerna lyste med sin frånvaro… mer sammanbitna barn får man leta efter på det släpet men vi hoppas att det i alla fall blir ett ljust och vacker minne för dem (hmm…)

Dansen runt stången var inte heller så populär så förutom en liten svängom till “prästens lilla kråka” som E snabbt ville avbryta så slapp jag genomlida den (har faktiskt aldrig gillat dansen så länge jag kan minnas så tyvärr kommer jag väl inte bli den mor som propsar på att det ska genomföras). Mer populär var bollkastningen, fiskdammen, korvätningen, bull- och saftfikan samt stoj och bus med Ester och Edith.

Kvällen tillbringade vi i ömsom regn, ömsom solsken i ett stort partytält hos Lotta och Henrik. Stora delar av gänget var samlat och som vanligt hade vi supertrevligt och mysigt. Martin och Henrik turades om att agera trubadurer med bravur och vi andra sjöng med efter bästa förmåga (inga namn nämnda men förmågan sjönk något med alkoholintaget – förstår inte hur det kommer sig:-)).

Ellen var hos farmor på kvällen och trötta men lyckliga leverade jag sedan I & E dit också när det var dags att sova vid 22-tiden. P och jag fick på så sätt rena lyxtillvaron resten av kvällen.

Kram kram

Jag är inget stort fan av det som många anser är pricken över i:t på ett litet finare middagsbord, exempelvis dessertostar, champagne, ostron etc. Mina två äldsta barn däremot gillar det mesta som jag tycker är konstigt (jag undrar hur länge det kommer att funka att snabbt lägga över mina oliver på deras tallrikar och hoppas att de inte ser det utan bara är glada för att oliverna inte var slut trots allt?). Vad Ellen gillar har vi av natruliga skäl inte rikigt koll på ännu – eller rättare sagt, trodde jag inte att vi hade, ända fram till häromdagen…

Som vanligt har jag ett öga på Ellen och fem på I & E när vi är ute och leker. Så också häromdagen. I & E hoppar på grannarnas studsmatta och Ellen sitter och leker i godan ro på altanen med några plastleksaker när jag jag i ögonvrån (på det öga som var vänt mot henne) ser att hon plockar ut något litet och runt ur munnen och intresserat studerar det. Jag går fram för att se vad det är och ser till min fasa att vad hon till alldeles nyligen suttit och sugit på är en liten trädgårdssnigel – med hus och allt. Så fasansfullt äckligt!

Jag rycker den ur händerna på henna och kastar bort den varpå hon blir riktigt ilsken. Så till mina stora förtret måste jag baserat på denna reaktion konstatera att vi fått ännu en finsmakare i familjen – en escargot-älskande gourmand. Urk!

Efter att Peter har belägrat datorn några dagar med diverse om-, av-, nyinstallationer så är jag tillbaka. Det har varit några sköna dagar där solen äntligen, äntligen tittat fram även över våra huvuden här i Vallentuna (har förstått på rapporter från M-stad och Gbg att ni hade det strålande i helgen när vi knappt bottnade i vattenpölarna).

Både i måndags och igår fick vi med milt våld dra och bära barnen in när det var dags att äta på kvällen och även om det själva momentet kan orsaka “viss” turbulens så är det ju ändå underbart att sommaren kanske ändå är här (även vädermässigt alltså). Jag blir glad bara av tanken. Nu verkar det ju dessutom som om midsommar ska bjuda på en hel del sol och inte bara regn så det här verkar ju himla lovande. Jag ska bara inte glömma myggmedel.´

Har ägnat förmiddagen åt att packa och ni som har läst mina tidigare inlägg vet ju hur bra jag är på det – NOT! Nu är hela sängen full med kläder igen, och då vågar jag inte ens titta på alla kassar som står i hallen. Jag måste gå en kurs.

Efter en härlig avslappnad trevlig tjejhelg i Steenes sommarstuga är jag nu hemma igen. Vi har haft det toppen: sovit, ätit, shoppat (!), pratat och druckit ett och annat glas vin:-). Vi har varit på Vingåkers outlet och på Lager 157 och shoppat kläder och en del av oss hann dessutom in på fabriksförsäljningen för Iittala. Men mest har vi bara tagit igen oss och suttit och snackat, det verkade som om vi alla sex hade ett rätt stort behov av det. Att få sitta still…

Det har varit lugnt och skönt utan tre vildar som hela tiden pockar på uppmärksamhet men jag måste erkänna att jag faktiskt saknat både man och barn.

Det var underbart att komma hem och mötas av Isac och Elvira i hallen som fullkomligt bubblade över av allt de skulle berätta om helgen, och när Isac tittar på mig och säger “jag älskar dig mamma” så fylldes hela jag av lyckorus. Och Ellen lade sin kind mot min när jag plockade upp henne i famnen och satt helt stilla så en stund. Då kände jag att borta är bra, men hemma är ändå bäst!

Sov gott!

När man använder frasen “Om jag hör ett ljud till från er blir jag riktigt arg!” och sedan går ut ur rummet. Måste man då bokstavligen också bli det? Eller tror ni på något sätt att själva hotet i sig räcker? Just nu brottas jag med detta dilemma, för jag vill och orkar inte bli “riktigt arg” – och vad är “riktigt arg”? Jag var ju ganska irriterad när jag sade till dem för hundrade gången att vara tysta och sova (middagsvilan idag). Ja, jag kanske ska fundera på om jag verkligen vill verkställa hoten innan jag slänger ur mig dem. Hmmm…

Förmiddagen har vi tillbringat mestadelen på vårdcentralen för att ta bort Isacs stygn. Det är ju helt fantastiskt att det är gratis och så, men att sitta i ett väntrum i 1½ timma med 3 småbarn är inte min dröm. När jag sedan dessutom bara var ett nummer ifrån behöver Isac bajsa så då var det bara att byta upp sig några nummer. Alla andra blev glada – inte jag! 🙂 Men Isac var jätteduktig när det väl var vår tur. Han satt bara där helt snällt medan sköterskan tog bort stygnen och berättade för henne vad som hade hänt när han slog sig. Såå stolt mor!

Nu tror jag faktiskt att alla tre barnen har somnat (kors i taket). Då ska jag passa på att duscha och packa inför min tjejhelg. Bara jag, fem andra tjejer, en sommarstuga och massor av vin…ska bli underbart…he he he!

Kram på er alla!

Efter att barnen slutade med blöjor har mina morgonrutiner vänts upp och ner.

Idag såg det ut så här (en helt vanlig morgon ska jag kanske tillägga):

Först går vi på pottan när barnen vaknar (bara lite kaos). Sedan behöver Isac göra nummer två mitt i frukosten, då inser Elvira att det bara MÅSTE hon också, så då har jag två barn på pottan igen (samtidigt som jag håller på att ge Ellen gröt). Isac tar en evighet på sig och vill absolut ha sällskap, så då blir jag som en åsna mellan två hötappar: Ellen/toan/Ellen/toan. Behöver jag nämna att Elvira givetvis inte behövde gå när det väl kom till kritan?… Nejdå, när vi äntligen har klarat av Isacs toabesök, Ellens gröt och de andra två fått i sig i alla fall delar av frukosten och jag efter många om och men har fått på dem kläderna – då kommer Elvira på att hon måste gå – IGEN. Och man kan ju inte gärna säga till en 2½-åring att hon får vänta, så då är det bara att börja om. Och då säger Isac att han också är kissenödig… Det är ju inte gärna så att jag vill chansa på om det är sant eller inte så då sitter vi där igen. Och 30% av gångerna kommer ingenting.

Glömde jag nämna att de måste flytta runt pottorna under tiden? De ska sitta bredvid varandra, inte bredvid varandra, vid pallen, inte nära pallen, med ansiktet mot väggen, med ryggen mot väggen, med ryggarna mot varandra, mitt emot varandra etc, etc etc… Och sedan kommer de på att de bara MÅSTE sitta på toan istället för det kommer inget på pottan, och eftersom de flesta normala badrum bara består av EN toastol kan ni ju gissa er till konflikten?

Behöver jag ens tala om att vi alltid är sena till dagis? Eller att jag för delen knappt fått i mig min frukost? Eller att Ellen också faktiskt har bajsat under tiden? Hur gör ni som jobbar? Hur hinner ni på mornarna?

Något väldigt positivt är dock att barnen är helt blöjfria nu – även på nätterna!!! Och det är skönt , så jag antar att det får väga upp en del, men detta med blöjor var ju ändå inte helt fel. Livet var bra mycket smidigare då om man säger så.

Håhå jaja

Igår när vi skulle till Fia och leka tog vi trehjulingarna (5 min gångavstånd) för första och mycket möjligt också för sista gången… Jag höll nämligen på att få ångestattack när vi skulle gå över vägen vid övergångstället. Först var inte Elvira med när det blev grönt utan fyra meter bakom oss andra så innan jag fick fram henne med cykel och allt hann det bli rött. Det var bara att se lagom generad ut och be om ursäkt till bussen och alla bilar som stod och väntade (på bara oss…).

När det sedan blir grönt igen får jag iväg vagnen och Elvira men inte Isac som då har bestämt sig för att vägen och alla bilar är farliga och vägrar cykla en meter. Efter en supersnabb övertalning får jag till slut fart på honom men under tiden har Elvira fått stopp mitt på övergångsstället för det går lite uppför och bestämt sig för att kliva av. Då är Isac redan över och på väg bort… Upp med E på cykeln igen och med en hand på vagnen och en i ryggen på Elvira sprintar jag sedan över vägen (där det vid det här laget har hunnit bli grönt för bilarna igen) för att hinna hejda Isac som åker åt fel håll. Phu!

Min puls var minst 200 och hjärtat var uppe i hjärnan och vände. Tacka vet jag när de satt i vagnen med sele, då visste man i alla fall vart man hade dem… 🙂

Jag kommer snart att sluta skriva inlägg om ingen (stor pil mot Peter…) fixar vår dator. Jag får fullkomligt spelet på att använda den just nu!!! Den bara hänger sig, är seg, stänger av explorer (givetvis när jag redan skrivit massor) – med andra ord är den allmänt knäpp. Vilket gör mig knäpp! För att hänvisa till mitt senaste inlägg så är just datorer en sådan sak som bara ska fungera. Nog om det (men det är irriterande).

Vi har haft lite vardagsliv sedan sist. Var hemma hos Fia (dagiskompisen) och lekte igår och dit kom också Elina. Det går bättre och bättre för barnen att leka ihop även om fyra 2½-åringar sjävklart ryker ihop om ditt och datt ibland. Ellen och Nathalie (6 mån) bidrog till kaoset igår genom att även de ville ha samma leksak. Lite kul att se dem ha dragkamp också.

Idag var jag på besök hos barnens nya dagis. Det verkar bra så lite av min ångest har börjat släppa. Däremot ser det mörkt ut för Ellens att få plats så det lutar åt att vi hamnar på två olika dagis till att börja med. Det är vår stora fasa, men det får väl lösa sig det med. Lite meckigare blir det ju såklart.

På eftermiddagen idag var vi hemma och lekte. Det var kul att se hur I och E involverade Ellen i lekarna, mindre roligt att de behövde ALLA leksaker från sitt rum för att göra det – speciellt eftersom Ellen var i vårt sovrum. Det blev ett slagfält men alla tre hade kul så det är väl huvudsaken antar jag. Sedan lekte vi städfirmaJ, det tyckte de var kul det med…

Nu sover alla barnen sött så det ska jag också snart göra. Kram på er!