Annas familjeblogg

Trygghet som i att vara syskon. Trygghet som i att vara tvillingar. Trygghet som i att alltid ha varandra.

Isac och Elvira har ett speciellt band som inga andra har. Jag börjar förstå det mer och mer. Inte mindre än två av föräldrarna på deras nya dagis är tvillingar (tvåäggs) och båda berättade för mig att de har en särskild känsla och ett särskilt band till sin tvilling än till sina andra syskon. Det är något fantastiskt som nog är ganska svårt att förstå som ”icke-tvilling”.

Idag vara första dagen på nya dagiset utan föräldrar och på sångsamlingen satte sig I och E ner och höll om varandra. När en fröken frågade om de inte ville komma och sitta med henne skakade de på huvudet och sa ”vi sitter här”. Så gulligt!

Och nu ikväll när vi tittade till barnen fann vi dem i samma säng, bredvid varanda. Trygghet!

Nu har vardagen gjort tågat in i livet. Idag var jag med på dagis för sista dagen och ska i morgon lämna dem kl 9. Peter går tillbaka till jobbet “på rikigt” och jag är tillbaka i hämta/lämna lunken. Men vet ni vad, det känns faktiskt helt okej – just nu… Återkommer om några veckor med en ny syn på livet förmodligen.

För idag är det 25 grader varmt, strålande sol och sommar så idag funkar det mesta känns det som 🙂 Förutom lilla E förstås som idag är inne på sin tredje dag av feber utan några andra symtom (inga tänder, förkylningar etc). Återstår att se om hon blir alldeles prickig snart för då var det antagligen tre-dagars-feber-fenomenet. Men hon kändes lite bättre nu ikväll så förhoppningsvis vänder det.

P är på havskajak-paddlingskurs i em/kväll. Snacka om tur med vädret, igår hällregnade det och idag är det underbart. Han såg framemot det mycket men var lite nervös för vad som skulle hända om han kantrade. Min man är ju inte direkt känd för att vara världens smidigaste (förlåt älskling, men det är ju sant ). Nåja, det går nog bra ändå, någon hinner säkert dit för att vända honom på rätt köl.

Bilder på evenemanget kommer, ska bli kul att se…

Visste ni att Ikea har entréavgift. Jo, det är faktiskt sant! En skärbräda 29kr, en liten badrumsmatta 29kr, två paket batterier 39kr st, osv osv och så är man bums uppe i minst 600kr – VARJE GÅNG!

Som den marknadsförare jag är förstår jag ju såklart att det är själva affärsidén med hela Ikea för att få det att gå runt, men som privatperson upphör detta fenomen aldrig att förvåna mig. Hur är det möjligt att man går på det – VARJE GÅNG?

Idag åkte vi dit efter dagis (inskolningen gick toppen, jag skulle kunna lämna dem i morgon utan problem). Vi skulle handla utdragslådor till några av våra köksskåp och ev tyg till nya köksgardiner. När vi börjar närma oss kassan var korgen full av… en ny vardagsrumsmatta, tre nya rullgardiner till sovrummen, förvaringslådor till Ellens rum, plus en hög andra “29-kronorssaker” och för den delen någon “349-kronorssak”. Och vi undrar vart våra pengar tar vägen?

Så om någon som jobbar på Ikea läser detta så kan jag avslöja att det är vi som lagt rullgardiner på tavel-avdelningen, förvaringsboxar på blom-avdelningen och ett överkast vid kassan… Sorry!

Helgen har bestått i lite allt möjligt. Fredagskvällen började med mat-panik eftersom vi kom hem jättesent från Junibacken och ingen mat fanns att tillgå. Efter den middagen är mitt tips till er att inte satsa på fiskbullar med pasta till fredagsmys…

Eftersom lördagen bjöd på strålande sol körde vi på uteaktiviteter. Vi har slipat och tvättat ytterdörrarna och sedan målat några av dem (vi har tre – man hinner liksom inte så mycket man skulle vilja med en massa småbarn), vi har grävt upp stenläggningen på framsidan för att så småningom så gräs, planterat om blommor samt byggt nya trappsteg till ytterdörrarna. Peter ansåg nämligen att det skulle gå både fortare och bli billigare än att slipa och olja de gamla. Vad gäller det förstnämnda så kanske vi har lite delade meningar så här i efterhand… men fint blev det. Kvällen tillbringades med dagis-Sofia och hennes familj, vi grillade gott – en revansch från gårdagskvällen).

Idag har jag lagat mat för halva veckan, Peter fixat utomhus och på eftermiddagen var vi och fikade hos Lollo och Per. På det hela taget en riktigt lugn och trevlig helg.

I morgon är det inskolning på nya dagiset för I & E… spännande!

Idag har jag kört slut på både mig och barnen. Vi har nämligen tillbringat 5 timmar (med lunchpaus) på Junibacken. Jättekul, men jag kan definitivt tänka mig många andra alternativ på aktiviteter som inte är fullt lika stressande. Sju barn (4 st 2½-åringar och 3 st 10-månaders) och tre mammor. Men förutom att E trillade i dammen (20cm djup) utanför avlöpte dagen utan missöden. Vi hade himla trevligt, men som sagt, något slutkörd mamma nu 🙂

I morgon ska vi ha en hemmafixardag för att sedan fika och senare grilla med Sofia (dagiskompis) och hennes familj. Ska bli kul!

Idag har varit en dag när allt gått rätt. Alla tre barnen har varit solsken. Och vi har varit ute nästan hela tiden.

Vi har fått massor gjort, bl a tvättat alla fönster på bottenvåningen, skurat trapporna till ytterdörrarna (inför förestående slipning och inoljning), plockat hela huset, rensat ogräs. Och dessutom har I och E fått hjälpa till med allt och vi har haft supermysigt.

Alla tre barnen har sovit/vilat middag utan gnäll, eftermiddagen tillbringades med Elina, en gammal dagiskompis. Vi gungade, lekte, badade i pool. Nu i kväll somnade alla tre barnen igen utan några större problem (det går bara bättre och bättre med nappfrånvaron, hoppas det håller i sig).

Jag är bara allmänt tillfreds med livet! Härligt!

Kram

Två gånger om idag har jag varit en extremt oaktsam mor till Ellen. Jag känner mig helhemsk som inte har haft bättre koll. Båda gångerna har hon undgått att bli skadad med en hårsmån, första på ren tur andra gången tack vare två otroligt duktiga, uppmärksamma storasyskon.

Möjlig katastrof 1:

Redan igår när vi kom hem tänkte jag att blomkrukan som står i Ellens fönster levde lite farligt eftersom hon har sängen precis under och hon nu har börjat ställa sig upp. Men tanken övergick inte i handling utan krukan fick stå kvar. Och så i förmiddags hände det! Hon river ner den 25 cm höga krukan över sig och sängen men lyckas som tur är inte träffa sig själv utan blev mest rädd. Men mitt hjärta var uppe i halsgropen och vände.

Möjlig katastrof 2:

När jag sedan skulle sanera sängen bar jag ut Ellen ur rummet och satte henne med I och E i deras rum. Eftersom krukan innehöll en hel del jord och vatten blev lakan och täcke rätt blött så när jag tar upp det i famnen droppar det rejält. Jag skyndar mig ner men hinner inte ens in i tvättstugan innan jag hör I ropa ”Ellen trillar ner!”.

Jag glömde stänga grinden!!! Rusar upp och ser då I stående på översta trappsteget och motar Ellen från att komma fram till trappen (hon är precis ovanför) och E sitter bakom henne och har ett stadigt tag med båda händerna i Ellens blöjbak. Mina fantastiska, duktiga ungar. Att de var så snabbtänkta! Och att de samarbetade! Helt otroligt! Jag öste beröm över dem (medan hjärtat, som inte riktigt hade hunnit sjunka tillbaka efter första gången, nu var upp i hjärnan och vände…).

Som sagt, ingen bra dag det här…

Dagens frukost kan sammanfattas i ett ord – träningspass ( och då menar jag inte för barnen…).

Det börjar med jag gör i ordning två skålar fil och Ellens gröt, jag sätter mig ned men har glömt att sätta på I och E haklapparna – jag reser mig och gör det. Sedan vill E ha vatten – jag reser mig (och ger båda vatten för säkerhets skull). Efter det sitter vi ned igen och jag börjar ge lilla E mat, då kommer jag på att jag glömt göra smörgåsar – jag reser mig. Barnen serveras smörgås och jag sätter mig. Då spiller I ut sitt vattenglas – jag reser mig. Sedan lägrar sig lugnet i några minuter tills I kommer på att han behöver kissa – jag reser mig för att hjälpa honom med haklappen som han kommer på i hallen att han fortfarande har på sig (samtidigt passar jag på att hälla upp fil till mig själv, det gäller ju att tidseffektivisera). Jag sätter mig. Sekunden senare ropar I att han är färdig – jag reser mig. Jag sätter på I haklappen (japp, kom ihåg det innan jag satte mig, mycket nöjd med mig själv). Vi sätter oss.

I spiller fil och kan absolut inte äta innan det är upptorkat och eftersom jag sitter på ”fel” sida så måste jag resa mig. E behöver kissa och går iväg. Vi andra äter. E ropar färdig – jag reser mig men när jag kommer fram kommer hon på att hon också behöver bajsa. Jag går tillbaka och sätter mig och fortsätter äta. Sekunden senare är hon färdig (hon hade redan bajsat…) – jag reser mig. Nu börjar måltiden närma sig sitt slut. Lilla E börjar slå efter skeden (hon är mätt) och det kommer gröt över mig och golvet, eftersom hushållspappret vid det här laget är slut måste jag resa på mig för att hämta nytt.

Nu har både I och E ätit färdigt, jag är halvvägs. Jag skickar dem för att tvätta händerna och munnen. Men I hinner först och låser om sig och stänger ute E. E blir arg och I vägrar öppna. Jag behöver medla – jag reser mig. Kommer tillbaka och äter färdigt (kors i taket) – orkar inte sedan resa mig igen…