Annas familjeblogg

Jag har märkt på I och E när vi är och handlar att det är roligt att plocka ner varor i korgen som de drar på. Men det är inte så att de försöker smyga ner saker de gärna vill ha själva, utan snarare allt som är i rätt höjd. I går när vi kom fram till kassan fick jag plocka undan både vita bönor i tomatsås och en barnmatsburk med frikadeller.

Idag däremot, när jag var och handlade med Ellen fick både jag och kassörskan oss ett gott skratt när jag kom fram till kassan. För döm om min förvåning när jag plockar ur vagnen och får upp ett paket nappar! Snacka om en försigkommen 14-månaders tjej.

Nog för att de hänger i rätt höjd när man sitter i vagnen men att lilla E har dragit loss dem från ställningen och sedan dessutom slängt ner dem i vagnen imponerade stort på mig. Självklart belönades denna bragd. Hon fick napparna!

Så här ser det numer ut i hallen efter att I blivit lite för hetsig med klubban under hockeyträningen….

Barnen är allt bra sköna ibland. Idag vid middagen hade de världens konversation med varandra.

E ville inte äta utan bara trilskas så jag sa till henne några gånger. Då lägger sig I också i och berättar för henne att i Afrika minsann där får barnen ingen mat och de har bara pinnar att leka med (ett litet eko av en viss pappa i familjen tror jag allt) 🙂

Sedan var de igång och pratade om allt möjligt, diskuterade dagis, vad de skulle leka efter maten, vilka de skulle bjuda på sitt kalas. You name it! Det var fantastiskt kul att bara sitta bredvid och lyssna.

Man glömmer ibland mellan alla konflikter man hela tiden får ta tag i mellan dem (för att inte tala om alla huvudkrockar; hur kan två barn krocka så mycket?) att de också har ett härligt utbyte av varandra. Och kan man egentligen ha det bättre -alltid sin bästis med sig!

Idag var det Astrid Lindgrens dag på dagis och gissa om Pippi och Emil trängdes om utrymmet 🙂

Givetvis hade vi två utklädda barn här hemma också, närmare bestämt två pippi. Och jag som normalt verkligen inte gillar maskerader hade fixat och lånat så att vi hade två fulla Pippi-munderingar – med för små peruker… hi hi hi

I alla fall var det två spralliga barn som mötte mig i dörren efter jobbet. De hade ätit popcorn (gjorde de sånt på Pippis och Emils tid?:-)), sjungit, dagisfröknarna hade spelat teater. Med andra ord en riktigt härlig dag för I & E!

I helgen hann jag även med att besöka Anna-Karin & Björn och deras lille son Erik. Så himla söt! Men jag kan faktiskt inte påstå att jag fick något bebissug alls. Skönt att testa ibland så att man vet att man är nöjd med de tre man har…

Det är ruskigt vad tiden går fort ibland. Förra veckan var jag utan man och barn tis, ons, tors kväll och på fre eftermiddag åkte jag ned till Mariestad där hela familjen fanns plus min bror med familj. De där tre kvällarna som jag var själv, när jag skulle hinna så mycket, bara försvann – Poff!

Men eftersom jag saknade alla massor denna gång så gjorde inte det så mycket. Det var mysigt att bli mött i dörren av en hoppande och tjoande stora E.

Även helgen gick i ett rasande tempo. Vi lekte, umgicks, gjorde ärenden, gick promenad – hade det rätt skönt. Och kusinerna I, E och A älskar verkligen varandra. De har hur kul som helst, men det börjar märkas att killar är killar och tjejer är tjejer. E och A leker inte alls lika bra längre som I och A gör. De kör ikapp med bilar, krockar och parkerar medan E tycker att de är allmänt tråkiga. Vi firade även fars dag såklart. Stora E gav sin present till fel pappa, men det ordnade till sig – men begreppet fars dag får nog vänta några år innan de förstår innebörden helt och hållet.

Skickar med ett pottpuri av bilder från helgen. Tycker ni att de är små går det bra att klicka på det översta så skapas ett litet bildspel i större format under alla bilder.

Kommer inget, kommer inget, kommer allt!

Varför är det alltid så, att vad man är sysslar med, så kan man alltid lita på att ketchupeffekten hittar en?

Kommer ni ihåg mitt inlägg när jag började jobba om att jag hade det lite väl lugnt? Ha! Jag skulle ha passat på att njuta när jag kunde. Nu skriver jag en lista på morgonen på saker jag ska ha gjort under dagen och när jag går hem 9 timmar senare har jag inte ens hunnit börja med sakerna på listan än. Och då har jag ändå jobbat intensivt hela dagen. Men det är kul att ha mycket att göra och jag kommer in i rutinerna mycket bättre på detta sätt så det är rätt ok just nu ändå.

Men gud vad jag har saknat barnen de här dagarna! Längtar tills i morgon när jag får träffa dem igen .

Ringde vårdcentralen idag. Har av någon anledning aldrig masat mig iväg för att ta vaccination för svininfluensan, trots att jag tillhör riksgruppen och nästa vecka ska den allmänna vaccinationen börja och då lär det ju bli kaos igen.

I alla fall. När jag ringde så sade de att vaccinet var tillfälligt slut. “Jaha”, sade jag, “jag tillhör en riskgrupp, vad gör jag nu?” Hon funderade lite, sade åt mig att vänta, och återkom efter en liten stund med beskedet att “jo, det hade nog blivit en spruta kvar så om jag kunde komma nu så skulle det går bra”.

Hmm… slut betyder alltså inte slut… Kan ju vara bra att veta till en annan gång!

Jag är i alla fall nöjd med att jag härmed tänker mota svinen. P ska också vaccinera sig nästa vecka. Då har vi i alla fall gjort vad vi kan för att barnen ska undgå att bli smittade, och om de ändå skulle blir det (ganska troligt, tyvärr) så finns två föräldrar som kan ta hand om dem. För tre barn under tre år med influensa känner inte jag för att ta hand om med 40 graders feber i kroppen.

Smittan kryper närmre. En skola en kilometer härifrån har 50 misstänkta fall och skolan där I & E går på dagis (tvärs över gatan) har också börjat få det så smått…. Hua!