Annas familjeblogg

Idag var det lucia på dagis. Så underbart söta tomtar, pepparkaksgubbor, tärnor och lucior. Men hur kommer det sig att det aldrig är någon som vill vara stjärngosse? Han är på väg att dö ut, den stackaren…

Det var kallt, snöigt och alldeles supersött. I har länge deklarerat att han inte vill sjunga och senast i morse sade jag att det behöver man inte, alla får göra som de vill. På dagis senare hörde jag honom säga samma sak till en fröken och hon kontrar med “Inte idag heller?”. Så tydligen sjunger han inte på dagis när de har sångstund. Men hemma sjunger han glatt, speciellt djurgårdssångerna. Knepigt!

I alla fall så sjöng han inte, inte ens ett ord. Han stod knäpptyst. Senare deklarerade han att han faktiskt “LYSSNADE, ju!” . E sjöng däremot för glatta livet så hon kompenserade upp för sin brors avsaknad av sång. De stod väldigt söta hand i hand hela tiden. Lite hjärteknipande måste jag säga.

Varje år har jag stora planer med vad vi ska göra för julkort. Lika ofta blir det halvpanik när man inser att det snart är jul igen.

Men idag har jag i alla fall fått ner alla kort i kuvert så nu ligger de klara för postning – med hela en dag till godo för postens gräns. Heja oss!

Problemet i år är att jag bara är halvnöjd och att korten dessutom är helt konstiga i färgen. För att använda P:s ord när han fick se dem framkallade idag var “Anna, du ser ut som du har en fylle-näsa!” Och tyvärr kan jag inte säga emot honom. Som sagt, de är konstiga.

Eller är det helt enkelt så här jag ser ut?? Hemska tanke…

Japp, ni läste rätt. I vår familj började vi i år i fel ände, eller snarare, fyra av fem i familjen gjorde rätt men den yngsta deltagaren valde att ändra tidens ordning. Idag skulle vi nämligen klä granan.

I & E var exalterade och hade jätteroligt. Att de sedan stod kvar på en och samma plats hela tiden är ju inte så viktigt. Tur vi har en stadig fot till granen så att den inte fick slagsida. Och så hade granen också fått se ut, om inte lilla E hade varit. För allt som I & E hängde upp tog hon loss och spred sedan under glada utrop i hela bottenvåningen… om hon inte samlade sakerna på fingrarna vill säga.

Men visst är det väl huvudsaken att alla har kul? Det viktiga är väl kanske inte att det är på sättet det var tänkt. Men nu glittrar det i alla fall så fint där nere, undrar bara hur länge…

Lägg märke till alla polkagrisar koncentrerade på tre grenar i bilden till höger. Men det vara innan vår lilla marodör hade varit framme .

Idag är det Lucia och som sig bör var det Luciatåg här hemma. Eftersom mormor och morfar var här blev det ju också någon att lussa för så då blev det ju extra speciellt. Alla tre var väldigt söta, men knappast på samma ställe i en halv sekund. Lilla E var mest fascinerad av sitt ljus, det var så “banka-i-golvet-vänligt”

Men vi fick höra både Sockerbagaren och tipptapp och en egen variant på Luciasången… I morgon är det Lucia på dagis, det ska bli mycket spännande…

Vi har haft kalas! Jag är helt slut 🙂 men I och E är väldigt glada och nöjda så då är jag det också. Vi började med barnkalas, 8 barn mellan 1-4 år. Jag kunde inte ana att det skulle gå så bra, inte en enda konflikt eller bråk, bara idel glada barn som sprallade omkring och lekte. Så kul!

Vi hade ballongsläpp i lekrummet och så hade Pippi varit där och gömt sina guldpengar i vardagsrummet. Det räckte med aktiviteter, men någonstans var de ju tvungna att göra av med den sockerkick de fick av att trycka i sig 5 chokladbollar var förutom alla kakor, saft och bullar…

Efter barnen kom farfar och Kerstin, samt Peters moster och morbror. Det blev lite lugnare men desto mer fokus på I & E. Det var två trötta men mycket lyckliga barn som stupade i säng direkt efter tårtätning på lördagskvällen. En lyckad dag helt enkelt!

Fick precis ett mail av en kollega i ett jobbärende och hon inledde med följande:

Hallå snygging!

Kan inte fatta att du har tre barn och ser så fräsch ut – imponerande!

Att så lite kan göra en så otroligt glad! Jag blev lycklig i hela kroppen. Måste försöka sprida lite mer sånt runt omkring mig, det är ju så lite som gör så mycket. Speciellt när man själv känner sig allt annat än just snygg och fräsch.

She made my day, eller snarare, antagligen hela veckan

Barnen har börjat drömma och på specifika tider dessutom. Knepigt det där med REM-sömner och sovcykler hit och dit. Natt efter natt är det nästan samma tider som gäller. De nätter som de vaknar har I sitt pass mellan 03:30-04:30, E har sitt 04:30-05:30.

I kommer stadigt in till oss på nätterna, och lata som vi fortfarande är, stannar han också där. Men lite mysigt är det ju som sagt. Men inte när han klockan 4 på morgonen ska diskutera maskar, blinkande ljus, spindlar (han har spindlar på pyjamasbyxorna) osv. Han är inte rädd, vill bara ha bekräftat:

I: ”Mamma, det är inga maskar där”

Jag undrar med en rysning, var då där?, men säger ”Nej, det finns inga maskar”

I: ”Inte i mitt rum heller”

Jag: ”Nej, inte där heller”

I: ”Nej, inga maskar där”

Tystnad i 55 sek, jag hinner precis hamna i dvala…

I: ”Mamma, det blinkar där”

Jag: lyfter huvudet förvirrat och letar, ser inget, svarar inte

I: ”Mamma, ljuset blinkar!”

Jag: fattar fortfarande inget, halvsovande som jag är, säger ”Jaha, oj!”

INTE ett tillfredsställande svar…

I: ”Mamma!”

Jag: ”Öhh hö”

I: ”Mamma! Det blinkar!”

Jag: mycket trött, lite irriterad men framförallt förvirrad mumlar något om ”mobil på laddning” och somnar sedan om tack och lov. Jag hade verkligen inte kunnat komma på något mer clever att säga om maskar och blinkande ljus.

Stiger sedan upp i morse och inser att det är touch-lampan i hallen som gått på under natten och därför stått och strålat som värsta strålkastaren. Jag var nog tröttare än jag trodde som inte såg det i natt .

I går vräkte lilla E i sig mat. Tre fulla tallrikar med spagetti och korv, och hon ville ha mer! Helt otroligt att så mycket ryms i den lilla magen. Men när jag ska lyfta upp henne ur stolen efter maten får den enorma mängden mat sin förklaring. En hel portion låg på golvet…

Jag hade glömt sätta på henne haklappen… 🙂