Annas familjeblogg

Jag har många gånger tänkt att jag ska sluta berätta om ev rutiner vi har hemma för så fort jag råkar nämna något om hur bra barnen sover eller äter, eller att våra mornar funkar bra, så blir det precis tvärtom.

I tisdags frågade en dagismamma om vi kommit över perioden när barnen är så trötta på eftermiddagen (efter att I & E slutade sova middag). Jag svarar att I somnar nästan alltid i bilen om vi åker på eftermiddagarna medan E aldrig somnar längre…

I går var E jätteledsen när jag kom hem och bara grät och grät. Jag skulle laga mat så jag sa till henne att sätta sig i stolen vid bordet så kunde hon titta på tills jag var klar. Två minuter senare vänder jag mig om och får syn på detta… 🙂

Det har aldrig hänt innan, ens när de var riktigt små, att hon har somnar rätt upp och ner. Och hon var helt borta för världen. När jag väckte henne och lyfte upp henne satt hon i min famn och sov rätt upp och ner.

Varje år den 9:e dec ringde min mormor mig för att påminna mig om att lägga lutfisken i blöt 🙂 Mormor gick bort i januari 2008 så det blir ingen påminnelse i år. Att det är så små saker som man sedan kommer ihåg och glädjs åt!

Okulär inkontinens skrev Rosel om på sin blogg, ett uttryck som myntats av Annika Lantz. Vilket betyder att man är blödig och gråter för allt, stort och smått, glatt och ledsamt. Skönt att man fått en diagnos, så man kan få lite medlidande istället för lätt överseende blickar när man blir tårögd och/eller gråter till barnprogram, reklam, små söta berättelser eller som ovan, minnen som inte var så stora när de hände men som får ofantliga proportioner när man tänker tillbaka senare…

Jag är lite låg idag känner jag. Muntra gärna upp mig! 🙂

Kram på er!

Behöver jag skriva något mer? Vart försvinner alla sockar på vägen från foten, tvättmaskinen och strecket?

Och detta är bara skörden från de senaste två maskinerna….. utan att ha räknat med mina och P:s sockar…. Jag blir galen!

Vi är inne i någon slags baknoja just nu. Kanske är det arvet från djurvärlden som gör sig påmint; att man ska hamstra inför vintern eller nåt?

I vilket fall så har Peter och I idag bakat två limpor kavring (så underskattat bröd, det är ofantligt gott), därefter “bakade” jag, I & E pepparkakshus. Jag tror att jag tyckte det var absolut roligast. I & E väntade mest på att själva garneringen skulle börja så att vi äntligen kunde öppna påsen med non-stop… 🙂

Jag har alltid tyckt att julen varit helt underbar, men jag känner verkligen att sedan jag fick barn (och framför allt nu när de börjar förstå mer) så har den fått den en helt annan dimension. Nu är allt dubbelt så känsloladdat och roligt. Mina ögon kommer förmodligen tindra lika mycket som barnens på julafton!

I morse var det tidigt upp för kl 10 skulle vi möta Johards (för första gången på tre månader – helt sjukt med tanke på att vi bor i samma stad…). Vi träffades på Högdalens Sim- och Sporthall för en stunds plaskande. En mysig simhall med en liten “lagun” för barnen där det fanns olika nivåer, små rutschkanor och palmer som duschade vatten och minipooler. Dessutom två större bassänger. Vi hade skoj, och när stunden sedan avslutades på McD och man fick ballonger var lyckan total (det hade antagligen räckt med ballongerna… 😉

Därefter åkte vi hem till Johards och ägnade eftermiddagen åt julpyssel (so not like me! :-). Vi gjorde tomtar i alla dess former och målade och kladdade. Till och med så att jag tyckte det var kul! Sedan var det pepparkaksbak. Många olika former där med, den ena mer diffus än den andra. Men det är väl smaken som räknas? .

Nu lägger P våra barn och Jonas och Rosel lägger sina, så jag passar på att blogga lite med ett glas vin vid sidan. Sedan är dags för oss vuxna att umgås för en gångs skull. Skall bli sååå trevligt!

30 min senare…

Ha! Att vi skulle umgås. Så fort barnen var lagda låset P och J in sig i TV-rummet med varsin öl och ett nyinköpt X-box-spel!!! Hur gick det till? Så nu får väl jag och R pimpla vin själva – kanske inte gör så mycket i alla fall när jag tänker efter 🙂

Igår (fredag) åkte faster Gudrun och hennes Kjell hem. Det har varit en himla mysig vecka när de varit här, och inte bara för att vi fått massa hjälp, utan för att det alltid är lika trevligt när de är här. Dock har vi varit så trötta på kvällarna så vi inte orkat annat än att sitta i soffan, men man umgås ju lika mycket på det sättet så det gör ju inget . Vi hoppas att de snart kommer tillbaka, i alla fall lovar vi att fylla på “att-göra-listan” till nästa gång…

Jag jobbade hela dagen, men det har äntligen lugnat sig lite så jag kunde åka hem i normal tid. Väl hemma möttes jag av P som stod och brassade mat på spisen. Han hade bjudit grannarna på middag – trevligt!

Så vi åt och sedan satt vi och snackade och spelade kort. Lagom avslappnat och en skön inledning på helgen.

I går morse såg jag en fet, snabb, äcklig 15 cm lång råtta (ex svans) springa kors och tvärs på jobbets parkering. Blää!

Nog för att jag vet att de finns överallt, men jag har ingen lust att se dem!

Urk!

Antingen kan lilla E läsa eller så är hon tankeläsare. Oavsett vilket var det som om hon läste mitt inlägg häromdagen och tänkte “nej, är det så de tänker om mig så ska jag minsann visa dem”. För igår hade hon varit jätteglad hela dagen och hela kvällen var som en enda lång dans. Maten gick galant (inget kastades), hon var glad och pratade och sa ja och nej till påfyllning, och sedan lekte hon glatt med I & E till sängdags.

Vilken helomvändning! Men vi tackar och tar emot! Som en följd av det var ju hela familjen glad och avslappnad igår.