Annas familjeblogg

Såg en liten tjej på lunchen som med frenesi och ett soligt leende gav sig i kast med en bägare med glass. Och plötsligt längtade jag så oändligt mycket hem till mina små barn (E & E = Glass).

Tänk vad det bara kan drabba en ibland, den där hjärtesnörpande känslan av hur mycket man tycker om sina barn!

En argbigga har flyttat in i vårt hus! Och ut har vår glada lilla E försvunnit. Förra fredagen hände något och sedan dess är inget sig likt.

Lilla E fräser, slår, skriker och kastar saker omkring sig – antingen tills hon får som hon vill eller hon hittar ett nytt offer (syskon, förälder, leksak) att ägna sin fulla, tyvärr inte alltid positiva uppmärksamhet. Våra förut relativt lugna (nåja, men i alla fall bättre än nu) måltider har förbytts till något man inte gärna bjuder in någon annan till. Det kommer skedar farande, tallrikar och muggar åker i golvet, mat flyger och hela tiden gråter eller skriker hon. Pust!

Emellanåt charmar hon ju såklart skjortan av oss men det är en jobbig period helt klart. Jag kommer ihåg att I & E hade något liknande även om jag hade för mig att de var yngre. Men eftersom de inte är såna längre (öhh..) så antar jag att den går över. Synd bara att jag inte skrev upp hur länge den varar – så att man hade haft något att förhålla sig till.

Eller är det så enkelt som en ny tand? Hoppet tänds med ens i mig…

Med tanke på mina tidigare inlägg tror ni kanske att jag syftar på vår egen hustomte. Och efter dagens arbete skulle man kanske i och för sig kunna tro det eftersom varenda (!) hylla i lilla Es nya bokylla har fått olika mått eftersom varenda vägg i hennes rum tydligen är sned… (upptäckt först efter att varenda hylla var sågad en gång…)

Men nu syftar jag faktistk inte på honom och P, utan på den riktige Arga snickaren på kanal 5. P var nämligen med på inspelningsplatsen idag och fotade elektrikerna som är från hans företag. Kul!

Det var tydligen ännu mer kaos än man tycker det ser ut att vara på TV eftersom precis varenda yrkesgrupp är där samtidigt (snickare, målare, elektriker, takläggare) och jobbar – samtidigt! Och platschefen är lika snurrig i verkligheten också 🙂 Och vem vet, kanske P smyger omkring på något hörn nästa säsong 🙂

Vi har ibland inte riktigt förstått alla lösningar den förra fem-barnsfamiljen som bodde i vårt hus hade. Till exempel har de haft en 90 graders duschstång i tvättstugan med draperikrokarna kvar. Vi har använt den till att hänga upp Skubb – IKEAs förvaringssystem i tyg, vilket i och för sig varit bra men vi har aldrig fattat den andra familjens användningsområde.

Nu kanske ni tänker ”men hallå, det är ju uppenbart” men det har det inte varit för oss. För vet ni vad man kan ha den stången till?

Att hänga barnens ytterkläder! Helt perfekt! Vi har nu fått undan regnställ, fodrade regnställ, vinterkläder, höstjackor + byxor – till tre barn! Allt som tidigare hängde på typ 14 krokar hänger nu på en ynka duschstång. Snacka om effektiv förvaring.

Så nu får vi nog gå en runda i huset och fundera mer över de konstiga lösningar som finns här och var – kanske finns det en dold mening med allt ändå?

Igår fick barnen cykla till dagis igen. Ni anar vart detta kommer att sluta va? Det borde jag också gjort…

Dit går det jättebra, båda cyklar glatt, stannar när de ska och lyssnar på mig. Hem cyklade de också fint, ända tills vi ska korsa den sista vägen. I ligger en bit före E. Han stannar, tittar och får sedan klartecken av mig att cykla över. E kommer en bit efter och jag står och väntar på henne. Då drar hon rätt ut i vägen! Unge! (det kom ingen bil – men ändå – jag var färdig att smälla av). ”Samtalet” som följde slutade med att hon inte fick cykla något mer till dagis denna vecka.

Idag ville de cykla till dagis… Och eftersom jag inte automatiskt kan straffa I som skötte sig exemplariskt måste jag ju låta honom cykla men neka E. Hon fick välja på att gå eller åka vagn. Och självklart blev hon förtvivlad och grät sådär hemskt hjärtskärande som bara ens egna barn kan. Fy sjutton vad jag mådde dåligt, och vad jag bara ville säga att ”såklart du också får cykla”. Men det kunde jag ju inte, så det slutade med att jag levererade en glad I och en mycket ledsen E till dagis (som mycket väl förstod varför så någon nytta var det ju med det hela).

Men det var en mycket ihopsjunken mamma som gick därifrån. Fy sjutton för att behöva hålla på sina konsekvenser.

Det är helt fantastiskt att ha Gudrun och Kjell här. Eftersom jag jobbar hemifrån måndagar och tisdagar är jag ganska beroende av att lilla E sover – vilket hon inte gjort med någon ordning den senaste tiden. Men eftersom min faster är här behöver jag inte oroa mig alls. Jag har världens markservice, både vad gäller barnpassning, matlagning och disk. Så otroligt värdefullt, och en sådan lyx!

För att inte tala om vad Kjell fixar och donar. Gammal finsnickare som han är kan han ju inte låta bli att ”bara ordna lite”. Så hittills på de två dagar de varit här har han hunnit med att bygga nya förvaringshyllor till tvättstugan/grovingången, skruva åt alla dörrhandtag i hela huset, fixa två gnisslande dörrar, ta bort mycket av knarret i vår trapp, hänga om och slipa ned en ytterdörr samt en innerdörr som inte satt rätt (tydligen), bygga om lilla Es garderob till både garderob med skjutdörr och bokhylla samt dessutom bygga ett inbyggt vinställ/hyllor till köket.

Snacka om att ha det bra!