Nu har vi fått kasta in handduken och ge upp våra moraliska tankar på barnuppfostran och godis:-)

Ända till midsommar i år klarade vi av att hålla I & E ifån godisskålarna med diverse hot och förklaringar som t ex att där bor tandtrollen; det är bara vuxenmat; det är äckligt (den förklaringen funkar sådär kan jag säga till alla som funderar på att änvända den, speciellt när man själv har munnen full…).

På midsommarens kväll kommer Emma, 11år, ut från huset och förklarar upprört för mig att E slickar på godiset från skålen och lägger sedan TILLBAKA det igen – usch, usch! Jag går in och får se en E som ler från öra till öra, har hela ansiktet fullt av choklad och båda händerna i skålen med godisnappar – helt överlycklig!

Eftersom våra barn är bland de yngre i gänget har de andra redan nått godisätaråldern så detta argument med att det bara är för vuxna gick ju inte riktigt hem. Så det vara bara att hålla ett förmaningstal om att tar man en godis får man inte lägga tillbaka den igen och sedan låta henne hållas (och I också för den delen men han var inte riktigt lika manisk).

Behöver jag säga att E var i extas resten av kvällen 🙂 ?