Annas familjeblogg

Av och till funderar jag på vilket ljushuvud det var som kom på ordet föräldraledig. Jag antar att ordet är en förkortning av ”jag-är-ledig-från-jobbet-för-att-vara-förälder-på-heltid” och inte av ”jag-är-förälder-och-är-alltså-ledig”. Det sistnämna är nämligen 4 av 5 dagar ett hån mot oss som går hemma med barn hela dagarna. Missförstå mig nu rätt, jag älskar faktiskt att vara hemma med barnen men någon ledighet kan man ju knappast påstå att det är – om det alltså inte är så att betoningen ligger på att man är ledig från jobbet – något annat kan det ju knappast vara (om inte begreppet är skapat av en man på tidigt 1900-tal förstås..)

I alla fall, idag har jag haft den där femte dagen. Dagen när allt bara varit underbart härligt och barnen (alla tre) varit glada, nöjda och för det mesta gjort vad man bett dem om. Ellen har en liten förkylning vilket resulterat i att hon har sovit rätt mycket och eftersom hon, den lilla tid hon var vaken, varit glad så klagar inte jag över de timmar jag fått tillbringa i en solstol med en bra bok (närmare bestämt 3,5 timmarJ!) Efter dagis drog vi iväg till kompisen Elina och badade i hennes barnpool, gungade, lekte och hade det allmänt skönt (speciellt eftersom hela tomten är inhägnad av staket och häck vilket gör att inga upptäckarglada 2½-åringar kan ta sig någonstans).

Kvällen avslutades sedan med en drink på altanen tillsammans med grannarna alltmedan barnen lekte i godan ro ute på lekplatsen bakom huset.

Kan man tänka sig en mer underbar idyll? Heja heja för fler sådana här dagar i sommar!