Vi har gått från att ha barn som är smidiga att lägga till att få barn som absolut inte vill sova alls utan att först ha gjort både sig själva och oss helt hysteriska. Lilla E kan vi fortfarande bara lägga med en klapp och ett “godnatt” så somnar hon – precis som hennes syskon i den åldern. Men stora E och I har gått helt överstyr. Det känns just nu som om vi provat allt och ingenting fungerar.
Lägga tidigare, lägga senare, sova på dagen, inte sova på dagen, sova lite på dagen, sova länge på dagen, läsa saga, titta på TV, bada, inte göra något av det utan istället lyssna på ljudband eller kombinera några av ovanstånde eller allihop. Vi skäller och bråkar, vi pratar lugnt och resonerar osv osv. Och ingenting verkar fungera. Det är som om att de MÅSTE få gråta, busa, stöka, skrika, bråka innan de äntligen kan komma till ro och sova. Många kvällar somnar de inte förrän framåt 21/21.30 – och då har vi lagt dem vid 19.30… Ni kan ju tänka er kvällsron i familjen Crozzoli de kvällarna…
Jag blir galen på det här. Vi försöker ha fasta rutiner men det hjälper inte, vi försöker få dem att varva ned långt innan sängdags men det hjälper inte, vi gosar med dem och läser saga men det hjälper inte. Detta har hållit på mer eller mindre hela sommaren men eskalerat nu sista veckorna (även innan dagisstart så det går inte att skylla på det heller).
Någon, vem som helst, som har några universaltips? Jag nästan fasar för kvällarna numer.
