Barnen är allt bra sköna ibland. Idag vid middagen hade de världens konversation med varandra.

E ville inte äta utan bara trilskas så jag sa till henne några gånger. Då lägger sig I också i och berättar för henne att i Afrika minsann där får barnen ingen mat och de har bara pinnar att leka med (ett litet eko av en viss pappa i familjen tror jag allt) 🙂

Sedan var de igång och pratade om allt möjligt, diskuterade dagis, vad de skulle leka efter maten, vilka de skulle bjuda på sitt kalas. You name it! Det var fantastiskt kul att bara sitta bredvid och lyssna.

Man glömmer ibland mellan alla konflikter man hela tiden får ta tag i mellan dem (för att inte tala om alla huvudkrockar; hur kan två barn krocka så mycket?) att de också har ett härligt utbyte av varandra. Och kan man egentligen ha det bättre -alltid sin bästis med sig!