Det är lustigt vad inrutad man blir i sina rutiner på kort tid. Det är bara några månader sedan vi började jobba båda två och alla barnen började äta frukost på dagis. Och vi har redan ett mönster på hur mornarna bör vara för att man ska den där minuten i marginal till att hinna i tid till dagis.
Idag skulle I & E på teater och bussen gick tidigt, vilket gjorde att de behövde äta frukost hemma. Det går inte att få i våra barn mat direkt när det vaknat, och speciellt inte kl 06.30 på morgonen. Så självklart blev det stressigt, stressigt i morse – och det slutade nästan med att lilla E missade sin frukost på dagis istället (för hon den sömntutan, sov sig igenom hela frukosten hemma).
Så efter en lätt kaosmorgon sitter jag på jobbet och försöker komma ner så mycket i varv att jag ska kunna bli produktiv. Känns som om jag skulle kunna springa ett marathon på de stresshormoner jag har i kroppen just nu 
.
