Annas familjeblogg

Igår kväll kom det ett SMS från Mia:

”Kära grannar! Det står två Dagens till er ute på vår altan och väntar på er… Kom ut och njut!”

Kan man ha bättre grannar? Men nu bar det sig inte bättre än att jag redan satt och drack vin tillsammans med min gamla chef och en kollega inne i stan. Himla typiskt att så goda ting var tvunget att krocka. Men ingen fara skedd. Jag hade en himla mysig kväll på Nybrogatan och flyttade erbjudandet om Dagens till helgen i stället. Så att jag inte behövde offra något.

Men ikväll ska vi först fira in Valborg hos Malin och Mackan med grillning (det ska bli17 grader!) och övernattning. Toppenkul!

Radion är min bästa vän på mornarna och i morse hörde jag (igen) en så väldigt intressant sak som jag bara måste dela med mig.

En släkting till en kvinna med tre barn, sju barnbarn och nio barnbarn hade ställt frågan till radioprogrammet hur det kom sig att bara tre av alla ättlingar var män. Varför kvinnorna var så dominanta i antal? Statistiskt sett borde 51% nyfödda vara män och 49% vara kvinnor.

Svaret var att det kan vara en slump, men att det troligare var så att kvinnan hade en defekt X-kromosom som hon förde vidare till sina barn (alla tre kvinnor). Och när de i sin tur blev med barn och befruktningen skedde med två X-kromosomer fick fostret en frisk X-kromosom och en defekt X-kromosom (flicka) vilket tydligen inte är något problem. Skulle däremot befruktning ske med en Y-kromosom blir det en pojke men troligtvis slutar denna graviditet i missfall eftersom då pojken har en frisk Y-kromosom och en defekt X-kromosom och då överlever inte fostret. Hänger ni med?

Den släkten kommer alltså troligtvis alltid bestå av många fler kvinnor än män.

För övrigt har naturen sett till att det föds lite fler pojkar än flickor för att manliga foster inte är riktigt lika livsdugliga när de föds och överlever i lite mindre utsträckning. Så när barnen väl blivit lite äldre är siffrorna utjämnade och det är ung lika många kvinnor som män.

Mycket fascinerande morgon måste jag säga!

Igår kväll (efter allt tråkigt pappersarbete) gick jag igenom barnens garderob för att se vad som kanske kommer att behövas nu när det börjar bli varmt. Hade dessutom fått två kassar tjejkläder av en kollega så allt behövde gås igenom.

Och det var värst vad barnen hade växt. Deras klädhögar minskade drastiskt när jag insåg att stl 86/92 och 98 kanske bättre hör hemma i lilla Es garderob. Så glad i hågen tänkte jag att jag skulle få shoppa loss på lunchen idag – tjoho!

Ända tills jag kom ihåg de tre lådor med ärvda kläder som jag har liggande. Så efter att ha gått igenom dem kunde jag knappt stänga E1s skåp… Underbart med skänkta kläder!

Men shoppingtarmen ska ändå få sitt idag. För I måste ju också få kläder, eller hur? Och kalaskläder har de inga. Och en solhatt behövs nog… Hmm, verkar som det finns ett uppdämt behov här…

Igår deklarerade vi – även för våra barn. Helt sjukt att man ska behöva deklarera för dem när de gjort en vinst på typ 5 kr… Förstår om det är stora summor, då ska ju alla deklarera, men om det är småsummor som de inte ens kommer att kräva in. Då tycker jag bara det är slöseri med pengar att skicka ut och administrera en deklaration.

Mycket irriterande!

Att leka efter dagis känns inte som en hit, i alla fall inte när man hämtar halv fem, barnen är hungriga och man har ett barn som känner sig som femte hjulet. Problemet var att det inte blev I som var femte hjulet utan snarare E1. Pust!

När P kom hem vid 18-tiden var jag helt förbi efter att ha underhållit tre barn som gärna ville leka (och då hade det ändå bara gått drygt 1½ timma) men som var för trötta för att komma på något själva att göra, för trötta för att kompromissa, för trötta för att orka hålla igång en lek mer än två minuter.

När det är dags för I att leka med Oskar har P och jag bestämt att vi tar med E1 någon annanstans så att ingen blir utanför – och ingen lägger sig i leken 🙂

Nu önskar jag att jag kunde krypa upp i soffan med en bra film och ett glas vin… men jag ska tydligen deklarera… Snyft!

Vi hade en jättemysig kväll igår kväll. P är i Örebro med jobbet tis/ons så jag var själv med kiddisarna. Och de var så gulliga, vi myste, badade och pratade massor (även lilla E även om hon mest babblar – men hon kräver att man lyssnar 🙂

I morse var det också en bra morgon. Allt bara flöt på. Härligt med en sån start på dagen. Det är ju inte så ofta numera.

Och ikväll ska Wilma följa med hem och leka efter dagis. Det planerades mycket igår kväll vad E1 och hon skulle göra. Och I var helt utom sig för att han, än en gång, inte hade någon kompis. För nu var de ju “baaaaara treeeeeee kompisar”. Stor katastrof!

Hörde på radion i morse att de gjort en undersökning i Holland där de kommit fram till att män har svårt att koncentrerar sig på jobbet när de jobbar med en kvinna. Tydligen är de så upptagna med att göra ett gott intryck att de har svårt med fokuseringen. Och ju snyggare kvinna, ju svårare blir arbetet.

Kvinnor, däremot, har tydligen inga problem att jobba oavsett om de jobbar med en kvinna eller man.

Så då återstår frågan – Varför har kvinnor så ofta sämre löner än män…?

Det är lustigt vad inrutad man blir i sina rutiner på kort tid. Det är bara några månader sedan vi började jobba båda två och alla barnen började äta frukost på dagis. Och vi har redan ett mönster på hur mornarna bör vara för att man ska den där minuten i marginal till att hinna i tid till dagis.

Idag skulle I & E på teater och bussen gick tidigt, vilket gjorde att de behövde äta frukost hemma. Det går inte att få i våra barn mat direkt när det vaknat, och speciellt inte kl 06.30 på morgonen. Så självklart blev det stressigt, stressigt i morse – och det slutade nästan med att lilla E missade sin frukost på dagis istället (för hon den sömntutan, sov sig igenom hela frukosten hemma).

Så efter en lätt kaosmorgon sitter jag på jobbet och försöker komma ner så mycket i varv att jag ska kunna bli produktiv. Känns som om jag skulle kunna springa ett marathon på de stresshormoner jag har i kroppen just nu .