Stora E har flera gånger nu deklarerat att hon är för stor för att vinka efter oss på dagis (sedan hindrar det henne inte från att stå och skicka slängkyssar efter oss i dörren och ändå kramasJ). I natt somnade hon utan att ens reflektera över att hennes snuttefilt inte var i sängen och i morse på dagis gick hon och hämtade nämna filt och gav den till mig med orden ”Jag är för stor för att ha den här på dagis nu. Du ska ta med den hem.”
När blev hon en så stor tjej? Vad hände med flickan som inte kunde somna utan sin filt och som blev helt förstörd om man glömde vinka när man åkte från dagis? Snyft!
Ja, usch för kompistryck! Jag tycker att det är viktigt att säga hej då vid dagis och kräver att få en kram. Har förstått att jag är lite pinsam ibland och A1 tycker att det räcker med att vi säger hej och kanske vinkar, framförallt när kompisarna är med. Men jag får iaf en kram när jag kommer hem, iaf oftast…
Och A2 ska alltid få en puss av honom innan hon lägger sig. Det är lite sött tycker jag.
Men visst är det smidigt att de inte är besatta av sina gossisar längre! 🙂
Ja, jösses! verkligen. Dessa tendenser har inte E visat alls än, men det hänger säkert på vad de andra på dagis säger och gör…
Jag kommer känna sorg när det händer!