Annas familjeblogg

Det är inte lätt att tillfredsställa tre barns olika önskningar så att alla blir nöjda. Jag drar inte gärna iväg till pulkabacken själv med alla tre. Hade jag vetat att alla varit nöjda hela tiden hade det varit en sak, då hade jag bara fått ett rejält träningspass när jag skulle springa upp och ner och när jag ska dra tre barn i pulka dit (kan behövas…;-)). Men med största sannolikhet ballar alltid en, ofta två ur (förhoppningsvis inte samtidigt) så jag går som sagt inte gärna själv dit.

Igår däremot var både jag och P hemma på eftermiddagen efter dagis så då passade vi på. I ville åka skridskor och vi hade köpt begagnade längdskidor till stora E (hon tyckte det var superkul när vi lånade hemma hos en kompis). Alla var glada, ända tills vi kom fram…

Då vägrade E stå på skidorna efter typ 1 minut (första minuten gick dock bra…), hon ville inte heller åka skridskor eller pulka. Lilla E ville bara gunga, annars skrek hon, I var dock, om inte helnöjd så i alla fall halvnöjd på isen. Sedan skulle I åka skidor, det gick toppenbra, han åkte till och med ner för hela backen och stod upp (kul!). Stora E däremot blev då sur för att hon inte hade ngt att göra. Lilla E gungar. Sedan åker vi pulka, I blir sur av någon anledning, stora E är däremot nöjd, nu är istället lilla E sur för hon vill ju egentligen gunga.

Någonstans där gav vi upp och gick hem. Idag ska vi vara inne efter dagis…

Fick i alla fall några glada bilder, alltid något 🙂

Jag tänker ofta att jag så ofta använder bloggen för att skriva av mig när det är jobbigt, jag är arg, något hänt etc. Men jag missar ibland att skriva de gånger när allt bara känns bra.

Idag är en sådan dag. Livet känns ganska toppen. Stora E har varit jättegullig ett tag nu, såklart har hon fortfarande raseriutbrott, trotsattacker mm mm, men hon har varit en glad och mestadels trevlig tjej i flera dagar Och det märks såväl på både oss och henne när allt blir lättare. Härligt!

Och per automatik verkar de andra två känna av läget så de är också mysiga och glada. Det råder harmoni i familjen . Gott!

Jag är så avundsjuk så jag tror jag går åt. Fam Johard har nämligen precis landat i Thailand för en tre veckor lång semester, och R har lagt upp de första bilderna på sin blogg. Ahh, så underbart! Strand, pool, sol, värme – jag skulle ge mycket för att vara där…

…och det är precis det jag är taggad att göra. Just nu känns det som om jag skulle offra mycket för att kunna göra en likadan resa, så nu är jag sporrad att spara, spara – alltså för denna avundsjuka något gott med sig. Jag ska spara.

Återstår bara att se om det funkar i verkligheten

Jag har ofta undrat hur blixtlåsprincipen ska fungera i praktiken, det vill säga hur ska man köra när två körfält gå ihop och blir ett. Varje dag, t ex på väg till jobbet ska jag upp på E4 från en tvåfilig motorled. Varannan dag lägger jag mig tidigt i den högra filen (och blir omåkt av typ 100 bilar på vänstersidan) och varannan dag lägger jag mig i den vänstra (och skäms för att jag kör förbi alla som snällt lagt sig tidigt i den högra). Lika förvirrad varje gång.

Rent logiskt tycker jag att man ska fylla båda filerna och sedan sick-sacka ihop i slutet, men många gånger lägger sig yrkesförare (taxi, lastbil) mitt i filerna för att hindra dem som kommer i högerfältet. Högst irriterande! Men jag har trott att de har rätt och vi andra har fel.

Men icke! Idag fick jag svaret i nedan artikel, så nu ska jag stirra argt på alla trafikmarodörer 🙂 Och hota dem med straff…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6441689.ab

Vi fick en riktigt bra julklapp av P:s mamma – nämligen presentcheckar på ICA. Helt perfekt, så tack vare dem har vi idag storhandlat (inkl massa annat som diskmedel, blöjor etc) för bara 400 kr! Så undrar ni vad ni ska skriva på 2010 års presentlista så är detta det perfekta tipset.

Och nästan lika bra var att vår ICA har en lekhörna där vi lämnade I & E, lyckligt ritande, byggande, mm. Och sedan kunde både P och jag handla i godan ro med bara lilla E. Alla blev bra mycket nöjdare på det sättet .

Kick-offen var riktigt bra. Själva jobbpassen var intressanta och roliga och aktiviteterna var kul. Vi skulle inom viss tid ta oss till olika femkampsstationer: skidskytte (på miniskidor och en bana som var 20 m), bågskytte, laserduvskytte, ishockyespel samt miniorientering. Jättekul och eftersom vi jobbar där vi jobbar, eller snarare, vi är alla lika som jobba ihop – så kom ju vinnarskallarna fram och det blev intensiv tävling. Kul!

På kvällen åt vi tre rätters i lappkåta, serverade av servitiriser i skidställ och mössa. Annorluna men kul. Sedan var det fest och det blev lite för sent för att man skulle vara helt pigg när klockan ringde kl 7. Så nu har jag varit lite sliten några dagar .

Men igår piggnade vi till och var först ute och åkte pulka och skridskor, sedan var vi på fika och middag hos Lollo och Per. Trevligt, tiden bara rann iväg så det var tre trötta barn som somnade i bilen hem på kvällen. Ni sitter vi och softar i soffan i väntan på att gå till Fia och hennes familj (gammal dagiskompis) för lek och middag.

Än en gång måste jag skämmas för mina packningsegenskaper (eller brist på sådana). Vi ska på Kick-off idag med uteaktiviteter och middag i lappkåta uppvärmd med brasor. Brasor = eld = rök –> Jag tål inte det utan måste således ha helt andra kläder i morgon än vad jag har idag, inkl ytterkläder (termoställ +vinterkängor).

Därför, tänkte jag igår, har jag ju antagligen lite mer packning än alla andra. Men icke! Det verkar som om de flesta också har tänkt precis som jag, helt andra kläder i morgon – MEN, de har små söta väskor medan jag har en resväska, snäppet större än flygstorlek.

Så nu måste jag igen stå där och försvara min packning. Ständigt denna packningsångest …

Idag har jag jobbat hela dagen och en (1!) person har uppmärksammat att jag klippt mig (och då är 80% av mina närmsta kollegor tjejer). Det är inte lite jag klippt mig heller, ca 10 cm har rykt och det är en bra bit ovanför axlarna.

Så nu kan jag inte bestämma hur jag ska tolka detta. Är det så att det faktiskt bara är jag som tycker att skillnaden är så ofantlig, eller är det så att ingen tycker att det är snyggt och hellre, än att ljuga, bara undviker ämnet…?

Hmmm…