Annas familjeblogg

I kväll har jag träffat Frida, en vän från studietiden som jag inte sett på tre år. Sista gången vi kom ihåg att vi setts var när hon brast ut i gapskratt när jag kom vaggandes mot henne gravid med tvillingarna i v 35… Efter det har vi pratat en gång när barnen precis hade kommit och sedan bara haft sporadisk mailkontakt.

Men det kändes som det var igår. Så himla kul! Vi var som ler och långhalm det första året i Linköping och de takterna satt i ikväll. Vi har bubblat över av allt vi ville säga och berätta om, hann inte ens med en tiondel. Det var precis som förr!

Hela jag och glad och lycklig:-) Känns så kul att ha återupplivat kontakten. Vi har dessutom lovat att vi ska ha mindre intervall än tre år tills nästa gång vi hörs. Nu ska vi bara hålla det löftet också!

När P var borta i förra veckan var vi över hos grannarna en sväng på fre eftermiddag. Jag och Mia sitter ute på altanen när I sakta kommer gåendes inifrån med ett spel om Guiness world record i händerna. Han ser verklgen helt förstörd ut, som om han kan börja gråta när som helst. Jag hoppar upp och går fram och frågar vad som har hänt. Då tittar han ner på en av bilderna på framsidan, pekar och säger med darr på stämman: “Pappa!”

Bilden han pekar på är av en man med rejäl kulmage som står och håller en bil på huvudet. Både jag och Mia hade mycket svårt att hålla oss för skratt inför I:s ledsna ögon där han står och suktar efter pappa…

Behöver jag säga att P inte var lika road när han fick se bilden när han kom hem?

Efter brödbak med pappa, lek och stoj och sedan lunch var det dags för förmiddagens stora begivelse: I & E:s egna kräftskiva! De tyckte det var häftigt med ett eget fat kräftor och en mamma som bara satt i mitten och skalade och servade. Precis som sin mor äter de ju givetvis allt på en kräfta (skulle inte drömma om att låta dem gå i pappas fotspår och köpa färdigskalade kräftstjärtar på burk till en kräftskiva… ja, han gör faktiskt det!) De åt säkert åtta var och jag som hade spetsat in mig på att få några gick bet.

Senare på eftermiddagen hade jag och Elvira egen tid. Jättemysigt! Det blir så väldigt sällan av att vi delar på I & E nu efter att lilla E har kommit. Istället blir det att man tar de stora och gör något och så får lillan stanna hemma. Men igår bestämde jag mig för att jag och E skulle softa ihop. Sagt och gjort, vi åkte in till stan och hälsade på Jenny. Det var också evigheter sedan så det var många flugor på samma smäll.

Vi gick promenad runt Lilla Essingen, kollada på några lägenheter som J var intresserad av, fikade, målade naglarna och hade en lugn och skön eftermiddag. E var ett solsken hela tiden som fick massor av uppmärksamhet av oss båda. Det märktes att hon tyckte det var både skönt och mysigt att få ha mig för sig själv – och vice versa.

Kvällen skulle avslutas med film: Komissarien och Havet (ny svensk filmserie). P hade verkligen propagerat för att vi skulle se den ihop. Jag var dödstrött och hade helst velat gå och lägga mig men tänkte att det ju kunde vara mysigt. Men vad händer? Jo, P somnar efter en timma och jag som var tröttast men aldrig kan somna till film fastnar och måste se klart så nu blev det ännu en kväll efter 23… Som straff till P kommer jag inte berätta vem mördaren var. Ha ha 🙂

Igår var Johards på besök hela dagen. Himla trevligt men herre jisses vilket kaos det blir med 5 barn som är inomhus (det ösregnade på eftermiddagen). Ljudnivån var stundom värre än på en rockkonsert (för då är ju det oftast samstämmigt i alla fall), och det var leksaker och kläder överallt och någonstans i allt detta tror jag att även Rosel och Jonas var men jag missade dem för det mesta… Vi har nu bestämt att vi ska ta en kväll med barnvakt så vi fyra också hinner prata!

Alldeles oavsett så hade vi i alla fall en kul dag som skulle avslutas med mumsig kräftskiva innan de begav sig hemåt men så blev det tyvärr inte. Under maten innan kräftorna blev Jonas illamående och fick ont i kroppen (vi märkte att allt inte stod rätt till eftersom han inte ens åt upp hamburgaren – då är det illa!!!). Så på 6 minuter var de hoppackade och på väg hem. Tråkigt och snopet, men jag hoppas att Jonas mår bättre idag.

Så där stod vi med ett 50-tal kräftor att äta upp. Men vi har ju våra underbara grannar som aldrig säger nej. Så vi improviserade ihop en snabb skiva tillsammans med Mia som hade resten av familjen på bio. Gott och trevligt! Jag hade verkligen lyckats med kokningen om jag får säga det själv. Senare slöt även Acki och Markus upp och vi spela sedan kort till halv ett. Kul med spontantkvällar. Jag älskar sådant!

Idag har P och barnen hittills hunnit med att baka två limpor kavring medan jag hade sovis. Nu sitter de och spelar spel. För övrigt tror jag att det blir en rätt lugn dag – det var ett tag sedan sist.

P har som bekant varit bortrest med jobbet tors, fre. De har avtackat sin VD genom kräftmete, kräftskiva och golfspel. Jag har inte ens vågat fråga hur golfen gick ( han har slutat spela golf efter varje runda i år…) men kräftmetet gick desto bättre. 45 kg godkända kräftor!!! Och några riktiga bamsingar.

Så kvällen har ägnats åt kräftkokning och nu ligger 64 röda, nykokta kräftor och gottar till sig i sin lag inför att ätas upp i morgon kväll. Mums!

Det blev en sån underbar dag idag som jag hoppades. Det har varit sommar, jag och barnen har gått barfota mest hela tiden. Vi åt förmiddagsmellis, lunch och eftermiddagsmellis i en lekpark som vi åkte till för första gången. Fanns massor av klätterställningar, rutschkanor, gungor, allt man kan önska sig. Typiskt att man hittar den när man bara har tre veckor kvar av tre års föräldraledighet – men jag får lämna den i arv till P.

Alla fem barnen lekte jättebra, fullt ös i 4½ timma medan jag och Kristin pendlade mellan att sitta på en filt eller leka med. Väl hemma försvann I & E direkt in till grannen Marcus så jag blev sittandes på deras altan med en kopp kaffe (japp, jag har vikit ner, jag dricker numer kaffe iblandJ) fram till middagsdags. Och eftersom den redan var lagad tidigare var det bara att ramla in och värma. Kvällen avslutades sedan med stojigt bad och intensivt TV-tittande i en kvart innan läggning. Pappa P kom hem lagom för att säga god natt. En härlig dag, men jag är helt slut! Och det var nog barnen med för de somnade bums. Det lär nog jag också göra snart…

I morgon blir det fullt ös igen för då kommer fam Johard på besök. Har inte setts på två månader så det ska bli kul.

Klockan 05.22 är jag inte människa. Klockan 05.22 är inte en okej tid att vakna på – tycker jag. Men det gör tydligen Ellen.

Hon brukar normalt sova längst av barnen, vilket innebär runt 7-snåret. Helt okej. Elvira brukar vakna sisådär 06.30 och Isac har senaste tiden vaknat runt 6. Inte optimalt men klockan står i alla fall inte på 5 och någonting. Men idag hade vi uppochnervända världen.

P är som sagt inte hemma och jag är själv med barnen till i kväll. Idag har vi inget dagis att stressa till så vi får ha sovmorgon – om barnen vill. Men inte idag.

Ellen vaknar som sagt 05.22. Hallå!! Vad är det för tid? Elvira vaknar som näste man 06.47. Underbart! Sedan kommer Isac 07.22, hela 2 (två!!) timmar efter Ellen. Förstå vilken sovmorgon vi hade kunnat ha om hon bara gjort som hon ALLTID brukar göra. Men icke!

Trött, trött, trött mamma Anna 🙁

Stora E älskar plåster och försöker få plåster för precis allt. Och har hon inget sår så hittar hon ett myggbett eller en leverfläck eller annat som behöver omedelbar omplåstring – ofta är det en fråga på liv och död om hon inte får plåster…

Idag ramlade hon av cykeln och fick faktiskt ett skrapsår på knät som blödde litegrann. Hon storgrät. Men när jag frågade om ett plåster kanske kunde hjälpa skiner hon upp och säger att jo, det skulle nog det:-). Så efter ett Nalle Puh plåster och torkade tårar är hon åter igång på sparkcykeln, glad i hågen.

Det går ett tag och hon sparkar sig fram och tillbaka när jag får se att hon faller handlöst framåt över cykeln och tänker aj, aj, aj nu är det kört igen. Men icke! Hon grinar illa och tar sig om knät, tittar sedan upp på mig och ropar: “Mamma, jag hade redan ett plåster där! Vilken tur!”