Något som blir rätt tydligt när man får sitt tredje barn är att det oftast bara finns två knän att tillgå för att sitta och mysa i – oavsett om det är hemma eller hos någon annan. Detta brukar oftast inte vara ett problem eftersom ett knä går alldeles utmärkt att dela men innan man kommit dit kan det bli lite hjärtknipande.
Alla tre barnen var hemma hos farmor och Lennart och I & E var nyvakna efter eftermiddagsvilan och sitter och vaknar i varsitt knä när även Ellen vaknar och vill ha välling. Farmor ställer ner E och går in och gör vällingen och kommer ut igen och sätter sig ned med Ellen i famnen. E står då bredvid och tittar men säger efter en stund: – ”Jag skulle vilja sitta i någons knä”. Lilla Snuttan! Inte farmors knä, inte Lennarts knä utan NÅGONS, vem som helst som skulle kunna tänka sig att förbarma sig över henne – hon som blev över. Självklart fanns ett knä att tillgå men det är så hjärtknipande när hon så snällt står där och ber.
Det är mer än en gång jag känt att jag skulle vilja klona mig för att räcka till för dem alla tre.
