Måste bara skriva om Ellens stora framsteg. Hon säger nu även “papapapa” och inte bara “mamamama” till hennes fars stolthet och hon kan dessutom förflytta sig längs med möbler när hon står. Undrar om hon faktiskt kommer att gå innan sin ettårsdag i alla fall?
Jag undrar om jag egentligen längtar efter det…?
Senaste dagarna har varit härliga. De två stora barnen är som bekant borta under veckan vilket har gjort att vi haft massor av tid att umgås med Ellen och leka med henne vilket känns jättebra. Dels för samvetets skull eftersom hon alltid kommer i kläm annars, dels för att hon är i en sådan härlig ålder just nu att det är ett rent nöje att “hänga” med henne utan störningsmoment
.
Vi har också hunnit med att umgås med andra såklart. I söndags efter tennisfesten åkte vi ut till Laxhall där vi mötte Hanna & Niklas m barn, Victor samt Affi och Mattias. Vi hade en jättetrevlig kväll ute vid vattnet, det ligger så himla fint vid Brommösund. I tisdags var vi hemma hos Hanna & Niklas (och Victor som nästan bor där:-)) och grillade, GOTT! I går samlade vi hela gänget på Brygghuset där det var grill-buffé. Med barn blev vi 20 personer som åt och drack. Det blir ju en aning kaos-artat med alla barnen som springer hit och dit men det är ju faktiskt lite av tjusningen också. Speciellt som nästan alla har barn i ung samma åldrar blir det ju på samma villkor för alla.
Ikväll kommer Johan och Malin på middag och i morgon bär det iväg till Gbg för U2-konsert och sedan hämtar vi virverlvindarna på lördag samtidigt som Peters bror Daniel kommer hit och hälsar på några dagar. Jättekul att han kommer så vi hinner prata lite mer än det blir när man bara ses en kväll.
Kameran har tyvärr strejkat de senaste dagarna (jag har glömt ladda batteriet… men det låter bättre att säga att den strejkat) så tyvärr kommer inga foton. Ni får fantisera om hur vi haft det istället
.
Kram kram
Igår fick jag två komplimanger. Den ena att jag såg fräsch och somrig ut, den andra att jag var snygg i håret. Jag blev jätteglad för båda, men säger jag tack och suger i mig? Nejdå, givetvis börjar jag i sann “tjej-anda” att bortförklara mig. Den första komplimangen svara jag med att “ja, men jag är himla trött…”, den andra med “ja, fast då skulle du ha sett mig innan jag klippte mig…”.
Jag blir så trött på mig själv. Istället för att tacka och ta emot och njuta så ska jag genast bortförklara mig. Och om jag får lov att generalisera lite så är vi tjejer ganska dåliga på att bara ta emot en komplimang utan bortförklaringar.
Så nu har jag avgett ett löfte till mig själv – jag ska tacka och njuta om jag skulle få en komplimang igen. Återstår att se om jag kan klara av det…
