Annas familjeblogg

Jag kommer ihåg när jag började tredje klass och vi äntligen fick cykla till skolan. Det var så häftigt – man var äntligen stor. Nu tror jag i och för sig inte att I och E ser det som ett stort kliv i deras utveckling att de har fått börja cykla till dagis, men eftersom jag har mitt kliv i färskt minne (japp, jag är ju inte så gammal faktiskt:-)) så tycker jag att det är stort. Så idag när jag gick förbi skolans cykelparkering efter att ha lämnat barnen på dagis kunde jag inte låta bli att knäppa denna bild.

I och E:s cyklar, tillsammans med de stora…

Igår morse satt vi i lugn och ro och åt frukost när E spillde fil i knät på sig själv. Hon utbrister då i två perfekt artikulerade: “Fan! Fan!”

Gud så jag skämdes! Och då var det ändå ingen annan som hörde. Både P och jag vet med oss att vi svär när vi pratar och vi försöker verkligen att tänka på att vårda språket men ibland så slinker det ju ändå ur något dåligt ord – och barnen är supersnabba på att snappa alla dåliga ord – och sätta in dem i rätt sammanhang senare tyvärr.

Usch!