Annas familjeblogg

… jag ska nämligen springa tjejmilen. Eller det är nog en sanning med modifikation – jag tror att det rätta begreppet snarare är lunka, alternativt gå.

Jag kom igång så himla bra med träningen i våras, var ute 3 gånger i veckan och det kändes bra men så kom jag av mig någon vecka och då var det ju kört så efter det kändes det som att börja om från början igen. Sedan blev jag förkyld, och sedan blev jag förkyld, och sedan kom jag inte igång igen och sedan blev jag förkyld… Inga undanflykter, jag har mest bara mig själv att skylla – priorteringar har väl kanske inte alla gånger hamnat på löpningens sida. Tja, summa sumarum, jag satsar väl inte på att vinna loppet om vi säger så. Jag ska ta mig runt -det får räcka som målsättningen för årets lopp.

MEN… tror ni inte att jag vaknar och har ont i halsen, är tjock i bihålorna och har lite lätt astma i morse??? Men vad f-n! Okej att jag inte ska sprinta loppet men det kan ju vara kul att kunna springa lite i alla fall!!! Är jag sämre i morgon kastar jag in handduken för så kul är det inte att promenera med 30 000 andra tjejer, då kan jag hellre gå själv. (nejdå, jag är inte bitter…)

Oavsett uppladdning så var jag laddad för att ta mig runt och jag blir ruskigt besviken om jag inte mår bra i morgon! Håll tummarna för att det bara var skrämselskott!

Igår eftermiddag kom Frida (bor i Hamburg) förbi tillsammans med man och barn. Vi var även ute och åt”tjejmiddag” tillsammans kvällen innan men man vill ju passa på att träffas så mycket som möjligt när hon väl är hemma. Det är ju inte så ofta. Det var i alla fall kul att dessutom få se Leah som vuxit till sig något alldeles kolossalt, men det är klart, det är viss skillnad på att vara 2,5 mån och 7,5 mån…

Ungefär samtidigt som de var här kom min faster Elsa och hennes sambo. Han skulle på kurs under fre kväll och lördag så då passade hon på att följa med för att träffa mig och barnen. Jag tackade och tog emot eftersom P är i Sunne och spelar golf hela helgen så det var välbehövliga extra händer som kom. Dessutom träffas vi så himla sällan så det har varit jättemysigt att ha henne här.

Dagen har mest tillbringats i olika lekparker, med skogspromenad (i en dunge men för I & E känns det ju som sjumilaskogen:-)) och så hade vi picnic på en fotbollsplan – mycket vildmarksliv över det hela. I alla fall har det varit en lugn och bra dag. I morgon kommer farfar och Kerstin och barnen längtar. De har inte träffats på hela sommaren så det blir nog ett kärt återseende för alla fyra.

Nu ska jag tillbringa resten av lördagskvällen i soffan eller med dammsugaren och skurtrasan – jag undrar vad som vinner…

(Ps. Så här två timmar senare kan jag meddela dem som inte känner min rätta natur att jag naturligtvis inte kunde sitta i TV-soffan när det var så skitigt och stökigt utan har ägnat kvällen åt att plocka, sortera och städa. Patetiskt! Ds.)