Annas familjeblogg

Vi håller som bekant på att tvätta huset inför att vi ska måla om. Så också idag. Men skillnaden idag från andra gånger var att vi har hyrt in en skylift för att nå ända upp till nock. Upphetsningen var stor hos barnen som ville åka. gärna många gånger. först åkte I, sedan skulle E åka. Jag håller undan barnen medan P åker upp med E1. När de kommit upp en lite bit släpper jag I och höjer kameran och tar ett kort. När jag sedan sänker den igen ser jag I – hängande från understa trappsteget på korgen……………….

Korgen var kanske 1½ meter upp, vilket gjorde att Is fötter var ca 50 cm från marken. Men gud vad jag blev rädd! Jag grabbar tag om magen på honom samtidigt som han tappar greppet och rasar ihop i min famn. Phu!

Inte en sekund kan man släppa dem med blicken…

Hela företaget ska uppdatera sina datorer, få ny plattform, nya inställningar. I går var det min tur att lämna in datorn. Jag skulle ändå hämta på dagis så jag kunde lämna datorn och gå hem. Och precis som de lovat var den färdig idag kl 8.30. Men det var en liten detalj…

Jag hade inget mailprogram, inget officepaket, inget adobe acrobat pro som jag tillbringar ca 60% av min tid i (övrig tid är jag inne i mailen eller ngt officeprogram)… Jag kan inte jobba!!!

Så sedan i morse har jag jobbat med papper, penna och telefon. Helt sjukt att man är så beroende. Känner mig superstressad och handikappad. Och jobbet bara samlar sig på hög….

Jag var inne i stan och träffade Rosel igår. Supertrevligt! Vi pratade konstant i drygt fyra timmar, efter typ 3 timmar kom vi på att vi inte pratat barn nästan nånting. Utan avhandlat jobb, karriär, vänskap, semester mm istället. Så skönt. Vi konstaterade att vi måste ha passerat de värsta småbarnsåren när man hela tiden var tvungen att ventilera barnen, eftersom vi gick en hel kväll utan att diskutera dem majoriteten av tiden.

En som däremot behövde ventilera när jag kom hem var P. Han hade haft det jättejobbigt och till slut ätit middag själv i vardagsrummet, medan barnen åt själva i köket. De är så mammiga! Och på varsitt sätt tycker både P och jag att det är urjobbigt. De tjatar om mig hela tiden. P får inte göra något, inte sitta bredvid dem, inte hjälpa dem, inte natta dem, borsta tänderna – listan kan göras oändlig. Men kontentan är att de driver oss båda smått galna.

Vad gör man? Vi kör på som vanligt, delar på allt men det blir hela tiden sådana diskussioner och fighter om precis varenda detalj. Jag kan inte vara hemma jämt och göra allt. Men det är inte roligt att vara borta och veta att P har fullständigt kaos hemma, för att barnen är urjobbiga.

Tilläggas bör att de är lika tjatiga mot mig, fast liksom tvärtom. Tre barn som slåss om att sitta bredvid mig, i mitt knä, få min uppmärksamhet, borsta tänderna, bli burna… Just nu är vår vardag ganska nervpåfrestande.

Och det vet jag redan nu eftersom jag aldrig mer tänker tvätta vårt hus inför att måla det igen. Vilket slitgöra – och vilken träningsvärk jag har. Jag har skrubbat vissa väggar som varit ca 1,8 m höga vilket betyder benböj efter benböj, och jag har stått på stegar vilket betyder upp och ner, upp och ner. Och nu kan jag knappt gå i trappor… .

Innan vi började med det här tyckte jag ganska synd om P som har så ont i sin arm att han har svårt att bära och använda armen i lägen 30cm utanför kroppen. Men nu, när det mest är jag som tvättar och skrubbar, börjar jag undra om det inte var en väl uttänkt plan från hans del… Så att han slipper… Hmm

När vi vaknade i morse smattrade regnet mot rutorna och det gjorde det fortfarande när vi åt fömiddagsmellis, och lunch, och eftermiddagsmellis, och middag, och det bara fortsätter. Det har hällregnat i princip hela dagen. Till och med så illa att I, som normalt alltid vill vara ute oavsett väder, ville komma in efter 20 minuter ute. Det var kl 10. Sedan dess har barnen varit inne…

Pust! Påminn mig om den här dagen om jag någonsin i sommar (om jag mot förmodan skulle göra det) klagar på att det alltid är så fint väder och att jag önskar att det skulle regna så jag fick vara inne och mysa. Tre barn inne går både sig själva, varandra och oss på nerverna till slut. Inget var roligt, inget fanns att göra, inget dög som vi vill göra, ingen film passade, inga förslag var bra nog, och nej de ville inte går ut (jag var mer än redo att följa med dem)

Ja, ni vet! Det har varit en “sån” dag idag. Men nu sover de alla tre och är ju faktiskt rätt så söta och mysiga ändå…och lugna.

Granska noga bilden nedan och se var I har valt att placera sin högerhand. Jo jo! I kallingarna! Vad är det med killar? Är de rädda att Den ska trilla av? Försvinna?

Vad kan väl vara så mysigt med att sitta och pilla på den så fort de hamnar i TV-soffan? I är bara 3½ och han blir bara mer och mer lik sin far. Det sitter visst i generna…

Så har då även jag blivit ett år äldre. Kanske har jag fått en rynka till och faktiskt så påstår min kollega att jag har ett grått hårstrå. Men jag har inte hittat det själv ännu och då lever jag efter motto “har jag inte sett det finns det inte” .

Födelsedagsfirande började redad dagen innan (i fredags) med att Jenny kom ut på middag med övernattning. Vi grillade, den stackars lägenhetsboende-utan-balkong måste ju även hon få känna på att sommaren är på G. Men vi överfölls av myggen ganska tidigt så det blev ingen lång ute-sittarkväll.

Födelsedagsmorgon började inte riktigt med sång. E1 vaknade 05:15 och vill inte somna om, så när sedan I vaknade vid 06:30-snåret blev det uppvaktning. Mysigt!

Men sedan föll liksom själva firandet i glömska till förmån för att vi var tvungna att börja tvätta huset inför ommålningen som ska ske de närmsta veckorna. Så medan alla andra kunde sitta och njuta av det härliga vädret tvättade jag och P husfasad, och hur jag än vände på mig hamnade jag hela tiden på skuggsidorna. Grr.

Men visst var det ändå underbart att kunna gå omkring i shorts och bikinöverdel och barnen sprang mest i underkläder, och badade i poolen lite emellanåt.

Men födelsedagen började lika bra som den slutade. P åkte tur och retur till stan bara för att köpa hämt-Sushi på min favvo-restaurang. Vilken hjälte!

Bilderna är några få i urval från veckan som gått.

Idag invigde alla tre barnen vattenspridaren – med lite olika grader av entusiasm…

I var den som insisterade på att det skulle badas – han var också mest entusiastisk – ända tills det kom till just det lilla momenten när man skulle springa IGENOM vattnet. Men han blev väldigt duktig på att springa i cirklar…

E1 vill också men hade nog helst sluppit om hon inte känt pressen av I. Hon var ganska avvaktande och granskade noga strålens väg genom luften, innan även hon hittade en smidig väg RUNT vattenspridaren, som säkert innebar flera droppar vatten på ena sidan vid varje rundning .

E2 var nog nästan lika glad och förtjust som I var och stod och pekade och skrattade på vattnen och vill ha hjälp att komma fram. Men det var ända tills hon insåg att man faktiskt blev blöt – på kroppen! Hua! Hon skrek i högan sky och flydde i vild panik tills hon kom på tryggt stänk-avstånd igen. Sedan ville hon gå in!

Men I & E1 gaskade till sig och stog till slut mitt i vattenspridaren och hade riktigt kul. Jag anar att detta är helgens nöje. Och bara jag slipper föregå som exempel så är jag nöjd.